Så är vi här igen

Hej bloggen!

Dessa ständiga sömnlösa nätter, hur kan dem vara så många, så långa och så enormt ensamma? Jag är ju allt annat än ensam, men jag känner mig som världens mest ensamma människa dessa sömnlösa nätter. Nanis och Anakin snarker ikapp och jag har kollat på 2-3 filmer, pratat i telefon, sms:at och hållt på hela kvällen, hela dagen, hela helgen och kommer fortsätta hela veckan. Jobb, jobb, jobb och jobb varvas med hästar, gym och hundträning. Singel livet börjar verkligen ta fart, jag har äntligen fått in i skallen att jag är singel och kan göra vad fan jag vill och jag kan göra det när jag vill. Kommer och går som jag vill och har var sak på sin plats precis som jag vill ha det, utan att där är någon som gnäller om att det ser dumt ut eller är för mycket eller för lite, för fult eller för gammalt. Det gör inget att jag tänder överallt när jag ska gå upp i ottan för en powerwalk, de gör inget att jag kommer inramlandes kl 2-3 på natten och för liv. Där finns bara mina älskade hundar, som välkomnar en med sina söta små trynen. Jag kan prata med vem jag vill, när jag vill, gå omkring naken utan att bry mig för att skämmas för något som kanske kan tyckas se konstigt ut för någon annan. Det är ensamt men så härligt med singelliv, jag hatar att vara ensam och har min stora säng för mig själv. Men de är så skönt att kunna lägga sig i sängen och bre sig utan att någon gnäller bredvid om att denne inte får plats. Jag saknar närheten, dem oändliga kramarna och pussarna. Men de känns skönt att inte behöva tänka på att sova med stängd mun för att inte döda personen bredvid med sin andedräkt. Jag saknar att ha någon vid min sida, men jag gillar ändå att vara själv för då gör jag ingen besviken, ger ingen förhoppningar och drömmar om ett liv. Nu har jag mig att tänka på, mig och hundarna. Precis vad jag behöver! På önskelistan och mina högsta prioriteringar är just nu BE-körkort och ny bil. Inget annat, allt annat får helt enkelt komma när de kommer.

 

Dessa ensamma nätter är jobbiga, sömnlösa och tröstlösa. Dessa sömnlösa nätterna tär på mig som inget annat. Mina sömnlösa nätter gör att jag mår jävligt dåligt. Mina sömnlösa nätter tar mig tillbaka till livet med min största kärlek, han som fanns där i vått och torrt, han som fanns där när allt var som svårast, lättast, roligast, mest sorgligast och mest fantastiska stunder. Han som togs ifrån mig allt för tidigt, vi skulle ju ha en evighet tillsammans, ett liv, tillsammans.. Inget är så svårt som dessa sömnlösa nätter, tyvärr blir dem fler och fler. Dem kommer allt oftare, får jag sen sova en natt så är de bara några få timmar. Så börjar allt om från början.

R.I.P my love

IMG_8461

Annonser

Om libanonstof

Hej! Jag heter Louise och är 25år gammal och bor i Simrishamn med mina 3 hundar. I denhär bloggen kommer jag skriva om hundträning, tävling, gym och hästliv. Även lite annat som musik och fotografi :) Contact:Tertuu@hotmail.com
Det här inlägget postades i Familj, King, Louise, My love. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s